Blotlaget Agnefit

Påskens skådespelÖvriga aktiviteter

Posted by Karl 10 Apr, 2012 02:02:21

Varje påsk håller Forn sed Sverige (f d Sveriges Asatrosamfund) ett vårblot i Gamla Uppsala. Vi deltar inte i blotet - för oss känns det lite mer som ett skådespel än något annat - men har som en liten tradtion att ändå träffas där, hälsa på en del gamla bekanta och sedan fara vidare till Jonas och Theres lilla gård norr om Uppsala. Extra trivsamt i år vad att värdparet - och blotlaget :) - fått tillökning: För snart två månader sedan kom lille Egil till världen. Makternas väl!

Pilbågelek!Övriga aktiviteter

Posted by Kent 26 Mar, 2012 12:50:18

Funderar på att det finns så många olika varianter på golfliknande utövningar.

Tänker då på att vi i Agnefit som en midsommarlek t.ex. ska ha pilbågegolf.
Sätter upp små skyltar på pinnar och sedan har vi olika startplatser för dem och sedan räknas skotten innan skylten träffas.

Må väl!

Kent

SommarminnenBlot

Posted by Karl 10 Sep, 2011 09:11:08

Det börjar kännas avlägset nu när nätterna är mörka, kalla och fuktiga, när björken gulnar och det snart är dags att skörda de sista rotfrukterna, men för drygt två månader sedan firade vi midsommar i Hägnaden. Några saknades men det blev midsommar ändå.


Samling i HägnadenÖvriga aktiviteter

Posted by Karl 25 Apr, 2011 00:13:35

I god tradition samlades blotlaget i G:a Uppsala för att beskåda Asatrosamfundets (Forn sed Sverige heter de nu) vårblot. Som vanligt deltog vi inte i arrangemanget men tog tillfälle i akt att träffa en eller annan gammal stöt från tidernas begynnelse. Därefter samling i Hägnaden där Jonas och Therese bland annat bjöd fin grillad kanin ur egen produktion. Om två veckor håller vi vårt eget såningsblot i Hagstugan.


Blog image

Bilder från SäterÖvriga aktiviteter

Posted by Karl 20 Dec, 2010 09:06:34

Kom på att jag inte uppdaterat med några bilder från smidet i Säter. Till våren räknar jag med att vi kan ha något provisoriskt smide hemma på Hagstugan - så får vi lära dig allt vi kan Vaner. Nåja, det lär väl gå rätt fort...


För fler bilder av bättre kvalité - se bildarkivet.


JuleldBlot

Posted by Karl 20 Dec, 2010 07:57:56

Som ni vet blir det av praktiska orsaker inget gemensamt julblot i år. Jag tänder dock julelden som vanligt här framför Hagstugan vid solståndet. Däremot tänder jag redan vid solnedgången istället för vid midnatt. Glöm inte att höja en skål och att skänka en tanke och ett ting till makterna. Jag bidrar så klart med en bild eller två på julelden.


Allt gott!


Kalle

Mot Säter i helgenÖvriga aktiviteter

Posted by Karl 05 Oct, 2010 08:37:45

På fredag drar vi uppåt Dalarna och smideskursen. Jag åker från Flen tidig e m och hämtar först Kent preliminärt 14.30 och därefter Jonas utanför Uppsala. Vi bor i gäststugan på gården. Glöm ej ta med egna sängkläder/sovsäck samt kursavgift (ev. plus 200 kr för kost och logi?). Det kan tillkomma ytterligare någon deltagare i kursen men det finns gott om plats i smedjan och fyra (tror jag) ässjor.

Fredagskvällen är Erik upptagen med en grupp smeder till midnatt så vi får klara oss själva. Han lägger fram lite smideslitteratur - eld i öppna spisen och en god öl (glöm ej) låter väl som en vettig avslutning på resdagen?

Vaner - vi lovar att hårddrilla dig så snart vi fått ordning på ässjan hemma i Hagstugan :-)

VävenOrdlekt och diktat

Posted by Peter 04 Oct, 2010 16:13:20

Hittade ett fint diktat stycke på kommunhuset.

En livsväv ska vara vävd i fint linne
slagen lagom hårt,
med skimrande tråd,
rikt mönstrad,
(så inga lögner syns).
Slätstruken
så den är fin att visa upp.
Min ser för jävlig ut.
Inga raka kanter,
vävd i grovt och fint garn,
för tät på sina håll,
nästan genomskinlig på andra,
Blommor i odjämna rader,
hål där mönster kunnat varit,
Visad för några
som ändå tycker den är fin.

/Vaner

Svartsmide i SäterÖvriga aktiviteter

Posted by Karl 17 Aug, 2010 11:16:12

Nu är svartsmideskursen i Dalarna inbokad: den 8-10 oktober drar vi norröver till Säter och Erik Vargtand. Vi bor i gäststugan på gården. På söndagen är det, som ni kanske kommer ihåg, tänkt att vi ska genomföra ett eget smide. Så börja redan nu fundera - och kanske skissa - på vad ni skulle vilja göra. Erik tittar på idéerna när vi kommer upp och bedömer om/hur de är genomförbara.

Kursavgiften tror jag ska betalas senast veckan före kursen. Mat och husrum ingår. Tror minsann att smeden dessutom eldar upp badtunnan åt oss också till lögardagens afton...

I regn o rusk på öLivsåskådning

Posted by Peter 04 Jul, 2010 00:22:27

Sitter här i min stuga mitt ute i ingenstans.
Regnet öser ner och det är sommar. Härligt!
Stängde i dag ner mig på Facebook då jag hamnat vid ett vägskäl och måste byta riktning. Funderar mycker på o ena sidan seden och o andra sidan filosofi/religion som kanske inte går hand i hand och så jag, den andiga människan och de punkter vi kan mötas och var vi inte kan det, bör det, vill det.

Inför midsommarBlot

Posted by Karl 26 May, 2010 14:51:17

Jag postade aldrig någon info om vår- och såningsblotet men alla hittade ju hit ändå. Tänkte istället i god tid starta en tråd inför midsommar. Tankar eller önskemål kring blotet? Ska hemmansägaren, jag eller någon annan hålla i det? Till festen kan vi bidra med ägg, gräslök, persilja, sallad och dill från egen produktion. Hur gör vi med resten? Vem tar med vad?

SaknadBlot

Posted by Peter 09 Mar, 2010 21:54:27

Jag saknar min harg.

Det finns dagar när tankarna rusar i huvundet och allt ska värderas, testas och omprövas. Sådana dagar är det skönt att kunna sitta vid sin harg, vi eller annan helig plats. Att som jag numera bo i lägenhet har sina klara fördelar men också sina klara nackdelar. Det skulle kännas helt främmande för mig att utföra blot i min lägenhet, på balkongen eller vid gårdens grillplats. I ett rent hedniskt perspektiv så känns det onaturligt, fattigt att bo i lägenhet. Ett alternativ är ju att skaffa sig en plats i naturen och i närheten där man kan vara när det behövs, men här rör sig folk överallt i skogarna. Att vara och få ha sin plats ifred ser jag som svårt.
Jag antar att jag helt enkelt får bida min tid.

//Vaner

FilmtipsetLivsåskådning

Posted by Peter 09 Mar, 2010 12:30:02

Av någon anledning så ramlade jag över en äldre dokumentär som var alldeles fantastisk. Gubben i stugan heter den.

Se den och njut.

//Vaner

Sedlig fundamentalismDiskussion

Posted by Peter 09 Mar, 2010 10:14:57

Att begränsa var och ens andliga utveckling leder i sin förlängning till en sedlig fundamentalism. Vi bör om vi kan och har förmågan istället främja var och ens andliga utveckling så långt det är möjligt.

Testa själv, upplev själv, dra egna slutsatser precis som den upproriska tonåringen gör och måste göra för sin egen utveckling. Vi har en skyldighet att ifrågasätta alla sanningar. Jag vill inte se ett sedligt prästerskap som står för de enda sanningarna och o andra sidan andligt kuvade och andefattiga hedningar som blint tror på och accepterar någon annans sanning.

Att behålla kunskap i en elit eller med elitens makt proklamera vad som är sanningen (rätt eller fel) leder till diktatur. Jag ser ingen större fara att diktatur av stor skala ska inträffa i det hedniska Sverige då vi är en tämligen liten skara, men vad jag önskar är att den lilla skaran som finns är självständig och testar alla sanningar. Det är här jag är kluven huruvida jag vill tillhöra ett samfund eller ej.

Skulle var och en ta på sig ansvaret att själv utforska, ”göra uppror” och därmed sätta sin egen sanning så bygger vi en vargstam, frisk och stark, i stället för att vara en inavlad utrotningshotad och snart utdödd art.

Så mina vänner i tro och sed. Ställ fram trumma och fjäder!

//Vaner

GrunnandetLivsåskådning

Posted by Peter 08 Mar, 2010 21:43:27

Jag ställer frågan varför jag inte kan se det andra ser och varför jag inte känner det andra känner och varför jag känner tomhet där andra känner sig fyllda. Jag ställer frågan varför jag inte drar de slutsatser andra drar och varför jag inte får svaren fast jag frågat. Jag ställer frågan varför jag inte kommit vidare fast jag studerat så ivrigt. Jag ställer frågan varför jag så gärna ville vara en vis man. Den sista frågan jag ställde vid min död var varför jag aldrig fick något liv.

Svaret jag fick var tystnad och för första gången lyssnade jag, lyssnade och lyssnade och lyssnade. När jag så blev ett med tystnaden kom svaren.

Jag ser inte därför att jag blundar. När jag hämtar ved är mina tankar på stugan, när jag är i stugan är mina tankar vid veden. För att öva ställer jag mig naken i regnet och tänker inte längre på stuga eller ved. Jag tänker blott på regnet, dropparna. Smakar, luktar, känner. Äntligen förstår jag! Så enkelt men samtidigt så oerhört svårt. Hämta ved när jag hämtar ved, vara i min stuga när jag är i min stuga.
Mitt tomrum börjar fyllas….

Svaret jag fick var tystnad och för första gången lyssnade jag, lyssnade och lyssnade och lyssnade. När jag så blev ett med tystnaden kom svaren.

Jag får inte svaren därför att jag inte lyssnar. För att få svaren måste jag vara tyst. Låt de andra komma till tals, lyssna till dem. Lyssna även till det jag inte håller med om eller vill annorlunda. Lyssna till dårens pladdrande och sjöfararens skrönor, lyssna till kråkans kraxande. Lyssna till både vän och fiende, men var tyst och lyssna, lyssna, lyssna!
Äntligen förstår jag! Så enkelt men samtidigt så oerhört svårt. För att öva så bestämmer jag mig för att endast tala vid en direkt fråga samt begränsa mitt svar till så få ord som möjligt.
Jag ställde mig medvetet ett steg tillbaka och klev ur cirkelns mitt. Långsamt lyckades jag få ner orden till ett minimum. Jag började öva på att verkligen lyssna (att stå i regnet). Jag fokuserade all min kraft och energi på att lyssna och att känna på lyssnandet. Jag lät mig uppslukas och fångas. Först när jag tystnat kom svaren jag väntat på. Äntligen hittar jag det jag kan dra slutsatser av…

Svaret jag fick var tystnad och för första gången lyssnade jag, lyssnade och lyssnade och lyssnade. När jag så blev ett med tystnaden kom svaren.

Jag kommer vidare om jag bara lyssnar. Lyssnar och uppmärksammar. Vad är mitt största hinder om inte jag själv? Allt jag behöver göra är att studera tystnaden så kommer jag vidare. Hur ska idogt studerande hjälpa mig om själva intellektet också är mitt hinder. Studera tystnaden…Så enkelt men samtidigt så svårt. Efter som jag själv sätter upp mina hinder kan jag också riva dem. Tanken är hisnande. Studera tystnaden…

Svaret jag fick var tystnad och för första gången lyssnade jag, lyssnade och lyssnade och lyssnade. När jag så blev ett med tystnaden kom svaren.

Fåfänga och behov av bekräftelse är skälet till min önskan att vara vis. Visheten är inte för mig att avgöra det är andras. Jag förstår att sann visdom hämtas från lyssnandet på tystnaden. Jag lägger kunskapstörsten åt sidan och äntligen börjar jag känna mig fri…

Svaret jag fick var tystnad och för första gången lyssnade jag, lyssnade och lyssnade och lyssnade. När jag så blev ett med tystnaden kom svaren.

Jag fick ett liv men valde att inte leva det. Det är först nu jag förstår, det är först nu jag lever. Jag lever på min dödsbädd. Jag är lycklig. Lycklig att äntligen förstå. Att veta hur man lever. Jag minns en text jag läst som löd; Fä dör fränder dör, själv ska du dö, men ett vet jag som aldrig dör. Domen över död man..Nu äntligen förstår jag!

//Vaner

Folktro

Posted by Karl 28 Feb, 2010 17:39:08

Idag när vi höll på med snöröjning hittade vi ett rådjur i djupsnön. Hon (tror det var ett smaldjur) orkade inte mycket mer än lyfta huvudet. Vintern har gått hårt åt vildsvin och rådjur. Eftersom det inte var vår mark ringde vi granngården men de kunde inte komma dit och skjuta djuret. I väntan på att få tag i en jägare, hämtade jag handyxan och kniven för att ta bort det. Inte roligt men värre att inte ha råg i ryggen nog att avsluta lidandet.

Väl tillbaka hade djuret flyttat sig några meter. Tänkte att jag kunde ge det en chans till, ställde nogsamt ifrån mig yxan mot en björk - ingen egg mot marken - och lyckades lyfta ut det på en plogad skogsväg där det finns en foderhäck lite längre fram. Men rådjuret säckade ihop på vägen. Jag satt mig ner och pratade lite till det, strök henne i pannan och hon verkade lugn. Sedan gick jag för att hämta yxan. Jag vet exakt var jag ställde den. Men yxan var borta. Puts väck. Jag letade runt trädet, under snön, överallt, men nej.

Jag hade kunnat sticka med kniven men det kändes inte bra utan att först ha bedövat djuret. Jag gick hem och strax därpå kom grannen med studsare och hund. Han hade vare sig hittat rådjur eller något spår efter det.

Ordet rådjur lär komma ur fornsvenskans "ra-diur", alltså ungefär "fläckigt djur". Men det moderna förledet "rå" känns lika rätt efter dagens lilla märklighet.

Bronsåldersmord och andlig kontinuitetLivsåskådning

Posted by Karl 30 Dec, 2009 13:25:51

Jag läser min julklappsbok, Bronsåldersmordet - om arkeologi och ond bråd död, av Jonathan Lindström (Nordstedts, 2009). Boken, en tegelsten om 600 sidor, berättar om den s k Granhammarsmannen, ett tämligen anonymt och bortglömt fynd från 1950-talet av ett bronsålderslik i Mälardalen.

Författaren lyckas dock genom egen och, framförallt, andras sakkunskap (exempelvis modern kriminalvetenskap) skapa en spännande och levande berättelse kring den förmodat mördade Granhammarsmannen och hans möjliga öde. Boken har marknadsförts som världens äldsta "cold case" och det är en ganska bra beskrivning av berättelsens upplägg. Till en början fascineras man som läsare av hur mycket fakta det faktiskt går att få fram ur ett gammalt fynd, samt att det faktiskt - genom lite slutledningsförmåga och en gnutta fantasi - går att skapa ett någorlunda trovärdigt händelseförlopp eller t o m en slags levnadsteckning.

Lindström har, naturligtvis, mött en del kritik för sina långtgående slutsatser men det tycks då som om kritikerna missar målet - det här är en populärvetenskaplig skildring (om än med vetenskaplig metodik i grunden) och inte en vetenskaplig rapport. Och som poplärvetenskaplig skildring av en forntida människa är den smått häpnadsväckande, även om författaren svävar iväg lite väl mycket ju längre berättelsen löper.

Varför då skriva om denna fornhistoriska mordskildring här? Jo, Jonathan Lindström bryter lite med den gängse arkeologiska historieskrivningen - han betonar kontinuitet och gradvis utveckling där arkeologin traditionellt velat se dramatiska och genomgripande förändringar, inte minst när det handlar om kultur och andlighet (eller "religion" som det betecknas från ett mer modernt perspektiv). Ur ett levande hedniskt perspektiv känns det tämligen självklart att hedendomen är en och densamma i grunden, även om myter och namn på makter och rådare har skiftat, liksom människors uttryck att för hålla sig till dem, under årtusendenas lopp.

I ett kapitel om den andliga kontext som omgav Granhammarsmannen skissar Lindström linjer mellan de få kända kunskaperna kring bronsålderns andlighet och den något mer bekanta sena järnålderns mytologi, något som antagligen vore otänkbart för många andra arkeologer och religionshistoriker vilka är vana att kategorisera och dela in såväl fysiska som kulturella och andliga epoker utifrån ett fåtal materiella fynd. Tidsaxeln vi alla fick lära oss i skolan där stenålder, bronsålder, järnålder och "historisk tid" börjar och slutar vid bestömda tidpunkter, ger en falskt förenklande bild av människans levnad på jorden, inte minst av vårt förhållande till andlighet och hednisk sed.

I mitt perspektiv avstannar inte jämförelsen vid en vikingatida mytologi. Det andliga arvet fortsätter naturligtvis in i kristen och modern tid genom folktron. Den hedniska seden idag är inte fattigare än förr. Bara annorlunda i uttrycken. Men grunden för seden - den verklighet vi förhåller oss till - är densamma idag som för de 2850 år sedan då Granhammarsmannen möte sitt öde och kastades i den sjö vi idag kallar Mälaren.

Äggatider till julBlot

Posted by Karl 25 Dec, 2009 19:54:21

Blog imageKring höstjämningen slutade hönsen, något tidigare än vanligt, att lägga ägg. Med mörkret gick de i vila. Normalt sett börjar de värpa igen framåt slutet av Torsmånad. Men i år hände det något märkliga att vi fann ett nyvärpt ägg på morgonen vid vintersolståndet, årets kortaste och mörkaste dag. Till julens inledning den höknatten hamnade ägget på julfatet som bars upp till viet. Vi sände ett ägg - och fick två åter - på julaftons morgon. Året började med goda tecken.

JulfirandetBlot

Posted by Karl 22 Dec, 2009 12:23:10

Blog image
Med en bild från årets juleld - tack alla gäster för årets julfirande. En riktigt god jul och ett år med god äring önskar vi i Hagstugan.

Att runda hörnetLivsåskådning

Posted by Karl 09 Dec, 2009 08:47:56

Ödet brukar stå och vänta bakom hörnet i form av en rånare, ett fnask eller en lottförsäljare, dess tre vanligaste inkarnationer. Men ett är säkert - det gör inga hembesök. Man måste själv söka upp det.

Ovanstående är hämtat ur romanen Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, en spretig och långdragen men bitvis ganska underhållande bok av en författare som torde vara Spaniens svar på Umberto Eco. Just det här citatet tycker jag dock var ganska kul och träffande.

Många talar om ödet i generella ordalag och kan då mena allt ifrån en allsmäktig gud till slumpen (ibland inspirerade av någon populärvetenskaplig skildring av kvantmekanik eller liknande). Men när man börjar skärskåda denna ödestro får de flesta kalla fötter. De ser sin fria vilja - som lätt krampaktigt upphöjs från ett mänskligt ideal till en naturlag - begränsas och kringgärdas.

Men en verklig ödestro har inte med slumpen att göra samtidigt som den inte heller är ett hinder för att leva sitt liv fullt ut. Tvärtom. Det är passiviteten som är hindret - att inte vilja eller våga gå utanför dörren och möta det som väntar bakom hörnet. Få av oss orkar/klarar/vågar rörs oss obehindrad längs vår varp. Den passivitet som följer på rädslan är farligt bekväm. Och här har vi måhända ytterligare en vägledare för vår uppgift under det ögonblick våra korta liv gnistrar till. Att fylla vårt öde med innehåll och mening. I den mån vi klarar och kan.