Blotlaget Agnefit

Blotlaget Agnefit

Om tankeboken

Det här är blotlagets tankebok. Vi informerar här om våra samlingar och blot men här finns framför allt utrymme för ord och tänkor kring hednisk tro och sed. Blotlaget finns också dokumenterat i bilder. För att komma i kontakt med oss, e-posta admin[snabel-a]folktro.org.

Ovis

Ordlekt och diktatPosted by Karl 29 Nov, 2009 23:00:23

Ovis stegen
styr på stigen.
Tror sig känna
skogens alla träd.
Tror sig känna
vävens alla veck.
Så randas dagen
då ränningen rämnar,
och vägen ändar.
Var ska Ovis nu
styra stegen?


  • Comments(0)//agnefit.folktro.org/#post36

Signa sjuk häst

FolktroPosted by Karl 28 Nov, 2009 16:41:52

Tor for i tre land, son gull gylles och glor vålles.



  • Comments(2)//agnefit.folktro.org/#post35

Köttets olust

DiskussionPosted by Karl 25 Nov, 2009 10:32:06

Så var det dags igen. Djurrättsalliansen har "avslöjat" vanvård vid svenska svingårdar, inte minst hos en för mig ganska närliggande svinproducent. Knappast mycket till avslöjande kan man tycka men uppenbarligen är en stor del av landets befolkning fortfarande omedveten (eller blundande) för att storskalig lönsam industriell produktion av kött inte går ihop med ett naturligt förhållningssätt till djur. Så oavsett hur representativt Djurrättalliansens ideologiskt sållade material är för svenska svingårdar, har de gjort ett bra jobb. Av det man kan se på bilderna som släppts via media kan jag bara konstatera att det är en milsvid skillnad mellan denna svinproduktion och den gård jag växte upp på, där vi hade som mest ett trettiotal suggor. Idag går det inte att överleva på en sådan liten produktion.

Utöver att man rättmätigt blir förbannad och ledsen över hur fjärmade såväl producenter som konsumenter verkar vara från ett leverne i samklang med livets grundläggande betingelser, är det tråkiga i kråksången att det här ger ytterligare vind i seglen till den ideologiskt hårt hållna veganrörelsen. I mina ögon är den utilitaristiska veganrörelsen, om jag vågar generalisera, lika fjärmad från ett naturligt leverne som de mer omedvetna köttkonsumenterna.

Om man lever med en tro på att allt är besjälat av rådare, att allt liv är heligt oavsett livsform, måste konsekvensen bli att vörda, vårda, bruka och äta med respekt. Det innebär att merparten av oss på något sätt måste ändra våra levnadsvanor. Vad gäller maten på faten handlar dessa förändringar inte om att bli vegan. Det är också tveksamt moraliskt sett för ett klimat på våra breddgrader. Däremot måste vi ta konsekvenserna av vad vi stoppar i oss. I praktiken betyder det:

# Ät en mindre andel kött, men uteslut det inte.

# Ät efter årstiderna (d v s en mindre andel produkter som fraktats långt).

# Ta till vara allt kött - sluta frossa i billiga filéer - filékött ska vara dyrt. Det kött du äter ska du vet varifrån det kommer, hur det är producerat och helst bör det vara lokalt producerat.

# Odlar du inte eget och har egen uppfödning - försök om möjligt köpa kött direkt av producenten. Har du inte möjlighet till det (vilket gäller en majoritet av befolkningen) så köp kött vars produktion är granskad utifrån principer om naturlig uppfödning. Idag är KRAV den märkning som ger tryggast vägledning i köttindustrin.

  • Comments(0)//agnefit.folktro.org/#post34

Jämtländsk folktro

FolktroPosted by Karl 22 Nov, 2009 19:16:59

TV-programmet "Sverige!" sände ikväll ett kort men intressant inslag om tron på småfolk - eller vittror som det heter där uppe - i jämtländsk fäbodmiljö. Som vanligt uttalade sig någon etonolog och andra med utifrånperspektiv men framför allt fick en kvinna komma till tals som själv levde nära vitterfolk:

"Vi tycker det är viktigt också att tala om att det finns en folktro och att den är ganska fast hos många, fastän dom kanske inte pratar vitt och brett om det. Men... visst finns de."

Så sant. Länk till programmet: http://svtplay.se/t/102887/sverige_ (inslaget börjar någonstans efter 24 min in i programet).

  • Comments(4)//agnefit.folktro.org/#post33

Kallelse till Julblot

BlotPosted by Karl 19 Nov, 2009 16:02:33

Vintersolståndet, måndagen den 21/12, håller vi julblot vid Hagstugan. Vi samlas vid 14-tiden dricker glödgat vin. Strax efter solens nedgång håller vi blotet och därefter julgille med medhavd julmat. Vi har fortfarande gott om potatis (trots katastrofskörd) och fixar en del sovel (vem som tar med bestämmer vi här eller över telefon). Om vädret tillåter tänder vi julelden vid midnatt, annars får vi nöja oss med eldkorgen.

Varmt välkomna!

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post32

Den där döden och livet och ättesjälen

LivsåskådningPosted by Karl 06 Nov, 2009 10:02:07

Efter vårt alvablot kom vi som höll vaka framåt nattkröken (Kent, Jonas och jag) in på den lilla frågan kring döden och själen. För min del var det ett givande samtal som fick mig att fundera vidare. Av en slump dök en liknande frågeställning upp på ett forum och jag tänkte publicera mitt inlägg även i vår tankebok. Dock med brasklappen att ord inte räcker långt i sammanhanget. Alla begrepp blir ändå bara mer eller mindre vackra metaforer för något vi vet lite om och tror desto mer. Å andra sidan handlar det om mer än ett teoretisk resonemang - för mig bottnar det i att söka förklara glimtar, känningar och minnen. Ni får gärna vända, vrida och klura vidare.

Ättesjälen är ett missbrukat begrepp. Vi skulle kunna tala om en universell "själ" som utgörs av alltet. Väven. I denna väv är själarna knutarna. Knutpunkterna. Ättesjälen är helt enkelt den del av väven som utgår från dig i centrum med dess omgivningar. För varje invidivid sträcker den sig olika långt och dess gränser är diffusa. Oftast handlar det om släktband men inte alltid. (Det är här de kvasivetenskapliga genetiska flumresonemangen villar bort en del nyhedningar.) Banden som bildas med ett fosterbröda/systerskap kan vara starkare än ett "blodsband" . Liksom ett adopterat barn. Eller en mycket stark och djup vänskap och kärlek. Ättesjälen har inget objektivt självändamål eller värde men den är en förutsättning och vi tillför alla något till den. Den bara är.

När vi dör återförenas vi med och tillför vi ättesjälen och därmed väven vår vård. På gott och på ont. Vi tillför ny kraft och nya färger. Vi ger den också nya fläckar och svagheter. När vi föds hämtas vården ur den gemensamma ättesjälen. På gott och på ont. På så vis utgör ättesjälen en viktig (kanske den enda viktiga) vägvisare för hur vi bör handla i livet. Allt vi gör - eller inte gör - för att uppfylla vårt öde påverkar ättesjälen i det lilla och väven i det stora. Vi har ett ansvar som går bortom individen och bortom livet.

En för många jobbig konsekvens av det här tankegodset, är att vi inte bär med oss vår person när vi dör. Åtminstone inte som vi tror oss känna oss själva i livet. På ett sätt borde det vara en befrielse. Samtidigt som det för de flesta är ofattbart svårt att lämna den lilla bubbla av kontroll och isolation vi skapar under vår korta livsbana.

Det är är naturligtvis inte alls så självklart och färdigtänkt för mig som det kanske låter. Men det finns något här som för mig (och blotlaget) kan vara en bas att vila mot när det kommer till frågor kring moral, födelse, liv, död, öde och ätt. Utan att låta sig begränsas av samtida populärvetenskap eller ideologiskt färgade tankar kring ättesjäl eller bokstavstrogen reinkarnation.

Jag är egentligen inte bekant med begreppet ättesjäl sedan barnsben. Men det kan fungera i brist på annat, av den anledningen att en ätt i mina öron kan vidgas utanför det vi idag kallar "släkt", vilket oftast exkluderar det mesta utanför en utökad kärnfamilj. Och som sagt - perspektivet på en ätt kan gott skilja sig något även mellan individer inom en familj. Vi kan alla ana vår ätt genom att placera oss i cirkelns mitt. Inom en familj möts cirklarna sannolikt, men överlappar inte helt.

Min fru utgör en stor del av min ätt. Hennes föräldrar en väsentlig men mindre del. För mina föräldrar är min fru numera en del av deras ätt men en mindre del än för mig. Våra barn, adopterat som biolgiskt, är båda bundna med lika starka varpar till vår gemensamma ätt. Skillnaden är att vår dotter, som har ett annat ursprung är vår son, också har en varp som når långt bort geografiskt men nära i ätten. Om hon själv vill - och får möjlighet - kan hon stärka de ättebanden när hon blir äldre. Om inte så förblir de vad de är idag. Jag har ätteband till mina kusinbarn som jag nästan aldrig träffat. Och en del kusiner som jag inte träffat på åtskilliga år. Men ättebanden till mina närmaste vänner är idag starkare än till många kusiner och kusinbarn.

Det är i nära relationer, i sann vänskap och i kärlek som varparna sträcks och binds samman. Men alla känslor och även den handlingar som är en konsekvens av våra känslor (och tvärtom) - såväl kärlek som hat, sorg som lycka, handling som apati - påverkar oss och därmed även ättesjälen.

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post31

Kallelse alvablot 2009

BlotPosted by Karl 03 Oct, 2009 23:02:36
Lördagen den 31 oktober håller vi alvablot vid viet i Hagstugan. Mer info om mat/husrum kommer senare men det blir (som vanligt) ett lite enklare arrangemang än det kommande julfirandet. Välkomna!

  • Comments(2)//agnefit.folktro.org/#post30

Ut i vildmarken II

Övriga aktiviteterPosted by Karl 24 Sep, 2009 14:18:59
Eller snarare ett gammalt natur- & kulturlandskap som naturen nästan helt återtagit efter att gruvdriften i Sörmland försvann. Här kommer ett par bilder från en femmilavandring i helgen från Skottvångs gruvområde till Malmköping. På vägen hittade vi bland annat en gammal bottall och en offerkälla som fortfarande är i bruk (egentligen en jättegryta).


Bild 1. "Horbetslet", en tio meter lång naturligt bildad stenbro.

Bild 2. Typisk sörmländsk skogssjö omgiven av berg och blandad barrskog.

Bild 3. Bottallen någonstans mellan Härbärgsjön och Ånhammar.

Bild 4. Offerkällan mellan Skottvång och Harsjö.

Bild 5. Septemberskymning i urskogen Putbergen.


  • Comments(3)//agnefit.folktro.org/#post29

Ut i vildmarken

Övriga aktiviteterPosted by Peter 24 Sep, 2009 12:24:24
I morgon åker jag och Kent ut på äventyr. Färden går mot Jonköping, Bottnaryd och därefter ut i bushen. Det ska bli intressant att se hur det går utan tält, men det är säkert inga problem. Kent har ju dessutom lovat gott väder så jag förutsätter strålande sol och varma nätter. Hoppas på kvalitetstid tid och nya bekantskaper.
Gick igenom packningen i går och kollade att allt var med. Nu är allt klart för avfärd sånär som på massäck. Vi ska vara framme först klockan 19:00 så vi passar nog på att spana in Rökstenen på vägen. Funderar på att knacka på Kents dörr riktigt tidigt bara för att se hur pigg han är...kanske vid 5 på morgonen eller något...
carpe diem ni vet..

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post28

Skolbesök

Övriga aktiviteterPosted by Karl 08 Sep, 2009 15:01:33
I slutet av december, veckan innan vintersolstånd och julgille, far jag till en gymnasieskola i Nyköping, inbjuden för att prata om "asatro". Jag har dock påpekat att förväntningarna kanske är lite skeva eftersom jag inte kommer prata så mycket om forn/eddaistisk religion (i den mån det överhuvudtaget funnits en sådan "religion"), utan utgå från perspektivet hednisk sed och folktro. Det skapar ofta lite huvudbry när den gängse definitionen av begreppet religion inte riktigt fungerar som etikett. Vi får se vad som kommer ut av det - om inte annat är det alltid trevligt att diskutera livsfrågor med unga människor.

  • Comments(0)//agnefit.folktro.org/#post27

Maten på faten

LivsåskådningPosted by Karl 19 Aug, 2009 09:54:48
I natt hade vi bara 7-8 grader och det märks att hösten närmar sig. Sensommar är skördetid och höst är slakttid. Det av nötkött vi äter här köper vi via en granne. Det är köttdjur som fått gå ute så mycket som möjligt och som gårdsslaktas. Det är med andra ord som det ska vara. Ägg har vi alltid haft och i överflöd sedan ett par år då de värptröga hedemorakorsningarna blandades upp med brun leghorn. Men de är ganska spensliga och inte mycket kött på och därför har vi inte tagit fram några gödkycklingar (utöver nackning av ungtuppar som blivit över).

Man behöver inte vara vegan eller så kallad djurrättsaktivist för att känna en viss avsky över den industriella köttproduktionen. Inte minst broileruppfödningen. Nu byter vi därför ut vår gamle tupp mot en tyngre tupp av köttrasblandning och hoppas på både fortsatt god äggproduktion och en god avslaktning av lite tyngre unghöns nästa höst.

Eftersom hästarna tar betet i anspråk blir det inget över till får vilket är synd. Däremot planerar jag på att skaffa kaniner för uppfödning. Smakat kanin? Det är en delikatess. Min fru är tveksam - hon är förstår logiken men har ändå svårt rent känslomässigt med kaninkött från djur hon sett växa upp (kycklingkött går däremot bra av någon anledning). Det får mogna fram och jag får ta hand om slakten. Fyraåringen verkar dock inte ha några större problem med tanken på att äta kanin - man kan spara några att gosa med och äta dom andra som hon något lakoniskt uttrycker saken (hon är för övrigt just nu tämligen fixerad vid att jag måste nacka en gammelhöna som blivit rejält halt).

Vad är moraliskt riktigt? Var och en gör sina livsval men man kommer inte undan att livsstil och beteende har en direkt påverkan på livet runt om oss. Att vi överlag borde äta lite mindre kött är nog klart ur såväl miljö- som hälsoperspektiv. Om man som vi har utrymme och möjlighet att hålla en del egna djur, ska man nyttja den givna möjligheten. Att leva på våra breddgrader och inte alls äta kött är också tveksamt. För min del råder ingen moralisk skillnad mellan liv och liv - oansett om det gäller gallring av träd till ved, av bärbuskar, fruktträd, grönsaker, slakt av höns eller andra djur ska man visa respekt för det levande och de som rår över anden. Den som äter kött i butiken men som förfäras över jakt eller gårdsslakt bör släpas med till ett av Scans jätteslakterier eller en av Kronfågels produktionsanläggningar.

Allt liv är heligt. Allt liv är ett. Vi tar och ger tillbaka. Vi äter i vördnad för den insikten.

Eller så tappar vi taget om vårt ursprung och missar det mest elementära... :-)


  • Comments(0)//agnefit.folktro.org/#post26

Augustifärd på Båven

Ordlekt och diktatPosted by Karl 10 Aug, 2009 22:53:45
(Gammalt gods ur gömmorna men nytt för vår tankebok och rätt tid på året.)

Under rötmånadssol och maskstungna bladvalv
Över drömmande gädda och solande näckros
På ljummad grumlad vattenväg
Där flöt jag en kvällning i solens sista strålar
Ingen fågelsång ingen tankegång störde min resa
Allt var stilla runt halvsinad solpinad å
Och alen hon sträckte sina knotiga tå
i åbottnens ändlösa doftande sump.
Vassen lekte och smekte min solvarma hud
tisslande tasslande om okänt mål:
Vid djupare vatten ska du sjunka
mot gäddnatebolster och källmossebädd
Där ska du råka i Njärdgummans famn
i ändlig oändlig tid grunna på orden
som sändes i sovande sonens öra.
Sedan får du vila i glömskans dy
Vakna och bliva till ny.


  • Comments(3)//agnefit.folktro.org/#post25

Tompta Gudh

FolktroPosted by Karl 10 Aug, 2009 11:59:26
Kul om den finansieras. Bara att hoppas att den inte blir för tramsig: http://norran.se/noje/article304816.ece

  • Comments(0)//agnefit.folktro.org/#post24

Lars i Lådika

Ordlekt och diktatPosted by Karl 08 Jul, 2009 18:35:18

Långt bortom vägen till byn
bor Lars i Lådika vid skogens bryn
i ett undantag från gammeltider.
Gistet och krokväxt och otätt i tak,
för vinden det knakar och kvider,
liksom Lars där han vandrar i sakta mak.

Åldrande gubbe med mjuknande minne
- var la jag glasögat, var är min bok -
hit färdas prästen med frälsning i sinne.
Allt sedan Lars över torptröskeln klev
har prästen varit manad att Ordet förmäla
men av svartkappans planer det intet blev.

Ty Lådika-Lars håller sig med frisinnad håg:
- Nog har jag besökt din lada i vitmenad sten
stor är den allt men ändå liten och låg,
där ryms varken dunkelrå eller vanadissken.
Sanden i glaset har snart har runnit ut
jag stannar vid hargen tills min visa är slut.

  • Comments(2)//agnefit.folktro.org/#post23

Ord som inspirerar

DiskussionPosted by Karl 02 Jul, 2009 13:09:44
Tar kaffepaus under stora äppelträdet som sedan länge slutat ge ätbar frukt men som bjuder skön skugga. För andra gången läser jag Keeron Ögrens På jordfast grund - tankar ur hednisk folktro (Logia, 2005) och denna gång ger boken mig mer. Jag tror att det arkaiska och bitvis lite högtravande språkbruket la en ridå mellan mig och innehållet. Framför allt ska boken inte försöka läsas som traditionellt diktad vers.

I vilket fall finns det en hel del tänkvärt om man river ridån. Det finns inte mycket skrivet om hednisk sed och folktro och än mer sällan finner man något som går att identifiera sig med. Men en hel del av det som På jordfast grund fångar, sätter ord på de tankegångar som skapade vårt blotlag en gång i tiden. Boken förtydligar väl skillnaden i grundinställning och perspektiv mellan den nyandliga, religionsbildande asatron och den - om man nu måste etikettera - hedniska folktron. Och för en gång skull görs det i huvudsak inte genom polemiserande, utan genom en sann ambition att skildra tankar kring levande folktro ur ett inifrånperspektiv. Det är svårt att klart utläsa eller instämma i alla "räfter" men boken är i sin helhet klart inspirerande och värd att återkomma till vid fler tillfällen.

  • Comments(4)//agnefit.folktro.org/#post22

Karl Vidar Svante

Övriga aktiviteterPosted by Karl 28 Jun, 2009 14:27:09

Du sista skott på släktens stam, välkommen till världen

bland vänner ska du vara.

Må goda makter, må gårdens rådare och din egen vård

följa och beskydda dig under ett långt och lyckligt liv.




  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post21

Hagstugerå

Ordlekt och diktatPosted by Karl 24 Jun, 2009 13:43:11

Trollslända, trollslända, blinnesticka

fladdrar och far
jagar och tar

glittrande, glänsande i hömånadssol.

Trollslända, trollslända, blinnesticka
vilar ut ibland 
uppå min hand
gyllene, glimmande i skördesolsken.



Trollslända, trollslända, hagstugerå
slut på din flykt
vila nu tryggt
gnistrande grann i froststjärnedräkt.

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post20

Botord och hednisk sed

FolktroPosted by Karl 22 Jun, 2009 09:40:24

Jag läser en kandidatuppsats i religionsvetenskap, Boteformelns överlevnad från förkristen tid (Högskolan i Gävle, 2003). Den ur vårt perspektiv intressanta iakttagelsen är att det finns tydliga exempel på att boteord och kuckel som överlevt in i vår tid, har ett mycket gammalt ursprung. Ett exempel är den s k Andra Merseburgerformeln som nedtecknades på en frankisk dialekt i en bok på 900-talet men som återspeglar en ännu äldre tradition:

Till Frej, välgärningens(?) syster,
Till Wotan (Oden), så att han skulle kunna bota fålen(?):
Så att vrickningen, den blödande vrickningen
Och ledvrickningen blir sammanläkta;
Ben mot ben, blod med blod och led med led.

I Medelpad lät den kristnifierade varianten, enligt känt bevarandemanér, löd ännu under 1900-talet:

Jesus och Sankte Per red sig över en bro.
Då fastna fölefoten i fururoten.
Då steg Jesus ner
och vred led mot led
sena mot sena
och knota mot knota
Nu är allt som det förr varit
inom de tre heliga namnen:
fadern, sonen och den helige ande.

Från Sörmland finns en mer hedniskt klingande variant:

Dåve red över vattubro,
Så kom han in i Tive skog (Tiveden?);
Hästen snava mot en rot,
och vrickade sin ena fot.
Gångande kom Oden:
- Jag ska bota dig för vred,
kött i kött, ben i ben,
jag skall sätta led mot led,
och din fot skall aldrig sveda eller värka mer!

Från Värmland 1966:

Fol en gång gick genom en skog
Baldurs häst, förstörde då foten.
Sintgurt besjöng det
likaså hennes syster solen
Frigga besjöng det och hennes syster … … (oläsligt)
Votan besjöng det enligt sin kunskap.
Är det blodförgiftning?
Är det benbrott?
Är det ledbrott?
Ben mot ben, led mot led.
Blod till blod, kött till kött,
såsom gjutna tillsammans.

I uppsatsen återges många varianter av formeln, en del mot motsolsvandring, knivdragning, spottande och liknande mer eller mindre välkända boteknep. Givetvis är kraften i de formler som skrivits ovan urlakad men jag citerar dem ändå eftersom de redan är kända och återgivna. Den som ännu har förmågan att bota gör det ändå med egna ord.

För att lyfta blicken lite: Det intressanta i kråksången är den folkliga sedens förmåga att överleva. Jag har skrivit det förr. Kristendomen har aldrig inneburit något egentligt hot mot hednisk sed. Upplysning, industrialism och modernism är vad som verkligen skapade ett hack i seden. Det är dock naivt att romantisera det förindustriella (inte sällan eländet) när vi sitter här och njuter frukterna av materiellt välstånd och demokrati. Men är det väl så viktigt för kommande släkten att vi för vidare den hedniska sedens livsvisdomar istället för att fjärma oss totalt från våra grundläggande levnadsbetingelser. Om Jord reduceras till ett industriellt produktionsmedel tappar vi bort oss själva, trots att vi förr eller senare alla återvänder dit. Ringen sluts alltid, oavsett vi vill leva med den insikten eller ej.

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post19

Midsommar i Hägnaden

BlotPosted by Karl 20 Jun, 2009 17:42:23
Tack Jonas och Theres för en mycket trevligt och fint midsommarfirande med gille och blot. Hoppas det blir fler tillfällen i Hägnaden! Allt gott - god äring samt en fortsatt fridfull midsommarhelg. (Fler bilder kommer i galleriet senare - antar att det är flera av oss som bidrar med bilder där).

  • Comments(2)//agnefit.folktro.org/#post18

Snart midsommar

BlotPosted by Jonas 18 Jun, 2009 16:56:52
När solen har segrat
och sommaren kommit

Agnefit som alltid
om ölkaret samlas

Av mat och av mjöd
bjudas makter och skrömt

Blot det då bådar
på blommande ängen

  • Comments(3)//agnefit.folktro.org/#post17
« PreviousNext »