Blotlaget Agnefit

Blotlaget Agnefit

Om tankeboken

Det här är blotlagets tankebok. Vi informerar här om våra samlingar och blot men här finns framför allt utrymme för ord och tänkor kring hednisk tro och sed. Blotlaget finns också dokumenterat i bilder. För att komma i kontakt med oss, e-posta admin[snabel-a]folktro.org.

FolktroPosted by Karl 28 Feb, 2010 17:39:08

Idag när vi höll på med snöröjning hittade vi ett rådjur i djupsnön. Hon (tror det var ett smaldjur) orkade inte mycket mer än lyfta huvudet. Vintern har gått hårt åt vildsvin och rådjur. Eftersom det inte var vår mark ringde vi granngården men de kunde inte komma dit och skjuta djuret. I väntan på att få tag i en jägare, hämtade jag handyxan och kniven för att ta bort det. Inte roligt men värre att inte ha råg i ryggen nog att avsluta lidandet.

Väl tillbaka hade djuret flyttat sig några meter. Tänkte att jag kunde ge det en chans till, ställde nogsamt ifrån mig yxan mot en björk - ingen egg mot marken - och lyckades lyfta ut det på en plogad skogsväg där det finns en foderhäck lite längre fram. Men rådjuret säckade ihop på vägen. Jag satt mig ner och pratade lite till det, strök henne i pannan och hon verkade lugn. Sedan gick jag för att hämta yxan. Jag vet exakt var jag ställde den. Men yxan var borta. Puts väck. Jag letade runt trädet, under snön, överallt, men nej.

Jag hade kunnat sticka med kniven men det kändes inte bra utan att först ha bedövat djuret. Jag gick hem och strax därpå kom grannen med studsare och hund. Han hade vare sig hittat rådjur eller något spår efter det.

Ordet rådjur lär komma ur fornsvenskans "ra-diur", alltså ungefär "fläckigt djur". Men det moderna förledet "rå" känns lika rätt efter dagens lilla märklighet.

  • Comments(1)//agnefit.folktro.org/#post41