Blotlaget Agnefit

Blotlaget Agnefit

Om tankeboken

Det här är blotlagets tankebok. Vi informerar här om våra samlingar och blot men här finns framför allt utrymme för ord och tänkor kring hednisk tro och sed. Blotlaget finns också dokumenterat i bilder. För att komma i kontakt med oss, e-posta admin[snabel-a]folktro.org.

Bronsåldersmord och andlig kontinuitet

LivsåskådningPosted by Karl 30 Dec, 2009 13:25:51

Jag läser min julklappsbok, Bronsåldersmordet - om arkeologi och ond bråd död, av Jonathan Lindström (Nordstedts, 2009). Boken, en tegelsten om 600 sidor, berättar om den s k Granhammarsmannen, ett tämligen anonymt och bortglömt fynd från 1950-talet av ett bronsålderslik i Mälardalen.

Författaren lyckas dock genom egen och, framförallt, andras sakkunskap (exempelvis modern kriminalvetenskap) skapa en spännande och levande berättelse kring den förmodat mördade Granhammarsmannen och hans möjliga öde. Boken har marknadsförts som världens äldsta "cold case" och det är en ganska bra beskrivning av berättelsens upplägg. Till en början fascineras man som läsare av hur mycket fakta det faktiskt går att få fram ur ett gammalt fynd, samt att det faktiskt - genom lite slutledningsförmåga och en gnutta fantasi - går att skapa ett någorlunda trovärdigt händelseförlopp eller t o m en slags levnadsteckning.

Lindström har, naturligtvis, mött en del kritik för sina långtgående slutsatser men det tycks då som om kritikerna missar målet - det här är en populärvetenskaplig skildring (om än med vetenskaplig metodik i grunden) och inte en vetenskaplig rapport. Och som poplärvetenskaplig skildring av en forntida människa är den smått häpnadsväckande, även om författaren svävar iväg lite väl mycket ju längre berättelsen löper.

Varför då skriva om denna fornhistoriska mordskildring här? Jo, Jonathan Lindström bryter lite med den gängse arkeologiska historieskrivningen - han betonar kontinuitet och gradvis utveckling där arkeologin traditionellt velat se dramatiska och genomgripande förändringar, inte minst när det handlar om kultur och andlighet (eller "religion" som det betecknas från ett mer modernt perspektiv). Ur ett levande hedniskt perspektiv känns det tämligen självklart att hedendomen är en och densamma i grunden, även om myter och namn på makter och rådare har skiftat, liksom människors uttryck att för hålla sig till dem, under årtusendenas lopp.

I ett kapitel om den andliga kontext som omgav Granhammarsmannen skissar Lindström linjer mellan de få kända kunskaperna kring bronsålderns andlighet och den något mer bekanta sena järnålderns mytologi, något som antagligen vore otänkbart för många andra arkeologer och religionshistoriker vilka är vana att kategorisera och dela in såväl fysiska som kulturella och andliga epoker utifrån ett fåtal materiella fynd. Tidsaxeln vi alla fick lära oss i skolan där stenålder, bronsålder, järnålder och "historisk tid" börjar och slutar vid bestömda tidpunkter, ger en falskt förenklande bild av människans levnad på jorden, inte minst av vårt förhållande till andlighet och hednisk sed.

I mitt perspektiv avstannar inte jämförelsen vid en vikingatida mytologi. Det andliga arvet fortsätter naturligtvis in i kristen och modern tid genom folktron. Den hedniska seden idag är inte fattigare än förr. Bara annorlunda i uttrycken. Men grunden för seden - den verklighet vi förhåller oss till - är densamma idag som för de 2850 år sedan då Granhammarsmannen möte sitt öde och kastades i den sjö vi idag kallar Mälaren.

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.